Tala om trollen

Don't Stop Me

Summer rain! I have to go out. What time is it? 2:34 am. Where are my shoes? Flipflops will do. Out into the hall, down the stairs, running, next hall, running. Hi! Where I'm going? Out! Yes in pyjamas. I don't mind being hugged, but I have to get outside! I know it's raining, that's the point! Let me down! No I'm not putting a jacket on, it's upstairs. I won't get sick, I never get sick! Yes you can join me, as long as we go now. The rain might stop. I'm not going to miss it this time!

Härom veckan höll jag på att skriva, det är snarare en månad sedan (jag har lite svårt att få ändan ur vagnen – tummen ur höll jag även på att skriva men det låter ju inte lika trevligt eftersom en ända är involverad även i det uttrycket) så drömde jag att jag gick på gymnasiet och att innan terminen var slut (vilket den nästan var) så skulle man bland annat ha hunnit skriva en uppsats med titeln ”En detektivhistoria”. Alla andra hade redan arbetat med sina i flera dagar och jag hade inte ens börjat. Sedan vaknade jag. Däremot var jag så inne på tanken att formulera en uppsats i ämnet att jag började tänka ut en sådan medan jag stod i duschen, och tro det eller ej så hade jag löst uppgiften på 10 min. 10 min! Inte behöver jag gå om gymnasiet inte!

Jag nämnde detta för memory fragmentation och sa att jag skulle skriva ned den och posta den i bloggen, och GIVETVIS ville även han genast ha egna komponerade prosaalster i sin blogg. Sina egna alster har han dock kallat drabbles och hänvisar till wiki. Han lovade, med hot om det rosa blobmonstret, att skriva en drabble om Carola-låtar, vilket jag imorse såg att han hållit! Bra där! Jag har även från annat håll fått beställning på en drabble om Darin, vi får väl se om memfrag kan ta sig an uppgiften, som jag just nu tror är en aning för stor för honom...

Här kommer i alla fall min hett efterlängtade lösning på mitt uppsatsproblem. Det är dessvärre inget litterärt storverk, men en svensklärare på gymnasienivå skulle ju inte kunna underkänna den i alla fall! Håll till godo!

En detektivhistoria

Jag har fått i uppgift att skriva en detektivhistoria på ca 850 ord. Hur ska detta ske? Jag har inga detektivhistorier på lager och måste därför komma på en precis i denna stund! Hur lätt är det att ta fram fantasi så där på beställning? Jag måste ha en plan.

Vad ska en detektivhistoria innehålla? Ett mysterium som löses av en huvudperson borde man ju ha, det brukar ju vara kärnan i alla detektivhistorier. Men att komma på en huvudperson som inte är en liten oinspirerande tant som efter att ha radat upp alla möjliga misstänkta i ett och samma rum, berättar hur allt egentligen gick till och pekar ut någon ”helt otippad” som givetvis erkänner alltihop, eller en neddankad polis som inte har något ordförråd men som ändå lyckas med att bara skälla och gorma på alla sina kollegor, är ju tydligen inte lätt.

Vad ska mysteriet handla om? Mord brukar ju vara comme il faut, men det är just därför en aning klyschigt. Dessutom är mord ju läskigt! Enligt mamma så finns det i och för sig snälla mord och osnälla mord och det är bara de snälla mordhistorierna som hon gillar. Snälla mord är när man inte får se själva mordet, man slipper blod, avhuggna kroppsdelar, slemmiga plastpåsar och thrillermusiken, tänk Agatha Christie. Allt är städat och välvårdat och man kan sitta och gissa hur allt hänger ihop. Detta kan man ju tycka vara lättare att beskriva. Jag har ju själv inte varit med om några avhuggna kroppsdelar (det närmaste är väl en kille som stod ovanpå en exploderande gasflaska, men där fanns det ju inget mysterium eller ngn gärningsman, bara lite slamsor och 5 ambulanser) och hur skulle man få in thrillermusik i en prosatext?! Att däremot skriva om ett välordnat mord så måste man ju ha en mer avancerad handling, annars vill ju ingen läsa. Annars vore det ju lätt: En man dog, han hade en snygg kavaj, det var butlern som gjorde det. Slut. (Det är alltid butlers med i de där historierna! Kanske kan man komma med en ny vinkling och ta bort butlern? Näe det skulle inte räcka...)

Jag behöver göra reseach. Wiki. Där står ”Deckare är en populärkulturell genre vars verk som romaner (som då i bland kallas detektivroman), spelfilmer, TV-filmer eller TV-serier har som huvudtema att skildra lösningen av svårlösta brott. Ordet har sitt ursprung ur ordet detektiv som numera brukar förkortas till det mer allmänna ordet deckare. Huvudpersonen är ofta en privatdetektiv, kriminalpolis eller någon annan problemlösare (journalist, präst, psykolog och många flera), men historien kan lika gärna berättas ur gärningsmannens perspektiv.
...
deckarforskaren Jan Broberg hittat följande typer: Pusseldeckare, "Hade-jag-bara-vetat, så"-skolan, Brottslingen som hjälte, Inverterad deckare, Den hårdkokta deckaren, Psykologisk thriller, Procedur-deckare, Socialdeckare, Historisk deckare, Verkliga brott, Komisk deckare, Spionroman, Övernaturlig deckare, Science fiction-deckare och Parodi-deckare.”.
Mitt första konstaterade, jag är inte så långt från ämnet! En andra reflektion, att det finns så många genrer! En tredje, vad är det för skillnad på övernaturlig och science fiction? Är övernaturligt att det absolut inte kan ske, medan science fiction är en möjlig framtid? Varför har de då gjort Startrek så orealistisk? Sådana spandex-tights skulle ju ingen vilja ha inte ens i framtiden!

Historisk deckare? Är det en historia som har blivit massakrerad? Och vad är en procedurdeckare? En snubbe som sitter och kollar i obegripliga papper och med sin ofattbara slutledningsförmåga kan se att någon har fifflat med bokföringen? Och inte minst vad är en inverterad deckare? (För min inre syn ser jag en utochinvänd polis... hu!) Och dessutom, var är meta-deckaren?

Det finns olika termer inom genrerna också. Rent spel till exempel, det vill säga att läsaren inte ska undanhållas något och fotöljdetektiv, en person som löser allt hemifrån endast genom att tänka. Och det finns trovärdighetsproblem (enlig wiki) som man ju inte vill anamma, som att polisen alltid låter amatörer lägga sig i känsliga mordutredningar, varför skulle de vara skickligare än polisen? Och varför är det alltid den minst sannolika som har begått brottet? Och varför ska man göra sig så mycket besvär för att döda någon?

Och vad kan man dra för slutsats av detta? Det är uppenbart inte realiserbart att ta reda på vad allt detta betyder inom loppet av en 850-ords uppsats. Jag måste alltså begränsa mig istället. Dessutom är det bara 138 ord kvar och jag har ännu inte kommit på ngt. Det blir värre och värre, hur ska det bli en uppsats av detta? ...

Men vänta. Hmm en detektivhistoria ska ju innehålla ett mysterium som efter att ha belysts från alla håll löser sig mot slutet. Och! Vad har jag här om inte en historia som inleds med ett mysterium ”Hur ska detta ske?”? Och har inte detta mysterium lösts i och med att jag har kommit till slutet och svaret på frågan har uppenbarat sig? Jag har en uppsats, och jag har inte avvikit från ämnet! Mysteriet är löst och alla fakta är lagda på bordet. Jag har med andra ord till och med hållit mig till rent spel som ju anses höra till genren. Det var inte alls svårt.